Jag har alltid undrat över de här korta styckena som Tárrega uppkallade efter kvinnor, Adelita, Maria och så vidare. Var de faktiskt dedikationer till kvinnor han kände, eller ville han bara skapa en romantisk stämning omkring styckena?
Hur som helst är de charmerande miniatyrer och skrivna på ett sätt som verkligen tar till vara gitarrens klangliga möjligheter.